Ibland är det bara svårt att hantera det, är det för att man själv inte står där? Ja det måste vara så, just nu är det tre mot en som är i samma situation. Därför är jag ensam i det o känns som jag är helt dum i huvudet och ingen förstår. Jag vet o förstår att det måste göras. Minnen och påminnelsen gör så ont i hjärtat att jag bara vill radera o ta bort allt som påminner. Men hela tiden påminns det saker och jag har svårt att få bort det. Vet att det kommer bli bra med tiden, men inte just nu bara.. I hjärtat älskas det men samtidigt gör det så ont att jag inte kan hantera. Jag är rädd och har svårt att lita på sånna här situationer.
Men jag har min egen erfarenhet och jag vet hur det är att stå där utan att någon annan förstår.
Hur rädd jag är.
Hur ensam jag är.
Hur vilsen jag är.
Hur utanför jag är.

Det är här jag vill fly..